Grannfejden

Igår var jag superhungrig och skulle göra lax och potatismos. Det började med att jag fick ringa Maja för lite rådgivning om vad jag skulle ha i. Sen skulle laxen in i ugnen och stå där ett tag tills den blev klar. Under tiden blev jag allt hungrigare och hungrigare och insåg att jag inte hade många minuter kvar innan min tid här på jorden var över. Jag skrek därför att maten var klar och redo att äta och alla måste skynda sig. När jag lagt upp allt på tallriken ser jag att laxen är absolut inte klar, även mamma gjorde samma upptäckt. Suck. Vi var tvugna att peta tillbaka den in i formen och in i ugnen igen! De kommande minuterna var nästan outhärdliga. Jag satt och stirrade in i ugnen i hopp om att den skulle arbeta snabbare och jag låg på golvet och gnällde övet hur hungrig jag var och att jag snart inte klarade mer! Tillslut var den i alla fall klar och oj vad gott det var!
Detta beteende är ett symtom till Maja-syndromet som jag troligtvis har smittats av. Maja-syndromet innebär bland annat att du aldrig kan göra en färdig kladdkaka eller muffins eftersom du inte orkar vänta på att de ska bli klara. Jag har hittills under mina år i Torsby endast ätit kladdkakor som kan beskrivas mer som chkladsås!

//moa