Grannfejden

Jag bloggar igen, nu när jag ändå har något kul att berätta. Jag överlevde mitt VO2-max test!! Wihooo och det gick bra också =) Tycker jag iaf. Hade ont i magen hela morgonen av nervositet; fånigt men sant! Men nervositeten försvann eftersom och det gick bättre än förväntat. Lika hemskt som förväntat också visserligen, men jag bet i. Den underbara upplevelsen gick till ungefär såhär:

Tyckte det började som en dans på rosor, med en lagom fart och lagom lutning. Benen gillade tempot och jag likaså. Jag hann nästan tänka "Shit det går ju sakta!" Men det fick jag ångra bittert. Det blev brantare och brantare, jobbigare och jobbigare, flåsigare och flåsigare och tekniken blev sämre och sämre. Så fortsatte det tills hela kroppen skrek STOOOOOPP, fast hjärnan sade "lite till". En härlig känsla det där förresten!! Eller inte haha. Kan inte påstå att jag älskar att ta ut mig varje gång. Ibland går det, ibland inte. Idag gick det okej. =)

Sen stack jag ut på rullskidbanan för att åka lite till. Plötsligt fick jag syn på en rosa glad prick, SANDRA! Så vi åkte och pratade om allt och inget och hade kul. Hon gjorde mig glad. =) När vi skulle säga hejdå sa vi i mun på varann "Det var kul att åka med dig!" haha. Och sen skrattade vi. Hoppas ni har en lika bra dag som jag! Kram Majis