Smärtan som gör att man ställer upp om och om och om igen!
Hej!
Moa har beodrat mig att skriva om billingehusloppet som jag sprang i lördags. Hon är extremt nyfiken och skulle väldigt gärna vilja veta i detalj, så här kommer en liten resumé från loppet, för er som vill läsa..
PANG! Starten går och maja står längst fram i elitledet med kenyanerna. Vänta lite, vi tar om det från början! Det började redan på fredag kväll. Jag och Hanna hade lite små dispyter hela kvällen om diverse skitsaker. Båda var väl lite smått nervösa och minsta lilla småsak gjorde den andra irriterad. Vi försökte oss även på lite psykning som innebar att jag påminde hanna om hennes midsommarrus (vår egna tävling som vi anordnade i somras) och hanna påminde mig om att den tävlingen inte gick sådär strålande för mig heller haha.. precis som det ska vara! Men vi skrattade åt det om ni undrar :)
Jag vaknade på lördag morgon och vred mig om i sängen. Den extrema träningsvärken som jag lidit av hela veckan verkade ÄNTLIGEN vara borta! (det skulle visa sig lite senare under dagen att jag hade fel hehe..) Vi åkte iväg till Skövde och upp på Billingen, som är ett berg. Vi hämtade nummerlapparna och började värma upp. Mina ben kändes... som vanligt ganska sega men jag knatade på i min egna fart. Det var ju ändå bara uppvärmning liksom!!
5 min kvar till start. En halv minut till start. Hanna lurar i mig att jag ska stå i elitledet i sista stund. Phu, dumt val. PANG! Starten går och det går snabbt. Lite för snabbt. Det känns bra. I 3,5 km ungefär hehe.. "Tur att jag bara har 7 km kvar" tänkte jag lite käckt ute på banan. Typ. Håll i axeln fick jag, och för dom som någon gång haft det så förstår ni vad jag menar! Det är AStöntigt men ASjobbigt. Så efter några långsamma kilometer där i mitten började hållet försvinna. Jag kunde springa på lite mer men så DÄÄÄÄM så kom benvärken. HUA va ont jag fick i baksidorna, ljumskarna och ja, hela benen. Träningsvärken var visst inte riktigt borta. Ovan och lite halvt otränad kallas det. Men i mål kom jag! Sprutade om en gubbe i mjukisoverall. Gött!
Det var allt för mig! För er som orkade läsa min uppsats: BRA GJORT!! För er som inte orkade så gör det inget. Jag lovar att lägga ut lite mer bilder nästa gång istället haha =) KRAM maja
Ungefär såhär tror jag att jag såg ut i slutet! Smickrande!
Moa har beodrat mig att skriva om billingehusloppet som jag sprang i lördags. Hon är extremt nyfiken och skulle väldigt gärna vilja veta i detalj, så här kommer en liten resumé från loppet, för er som vill läsa..
PANG! Starten går och maja står längst fram i elitledet med kenyanerna. Vänta lite, vi tar om det från början! Det började redan på fredag kväll. Jag och Hanna hade lite små dispyter hela kvällen om diverse skitsaker. Båda var väl lite smått nervösa och minsta lilla småsak gjorde den andra irriterad. Vi försökte oss även på lite psykning som innebar att jag påminde hanna om hennes midsommarrus (vår egna tävling som vi anordnade i somras) och hanna påminde mig om att den tävlingen inte gick sådär strålande för mig heller haha.. precis som det ska vara! Men vi skrattade åt det om ni undrar :)
Jag vaknade på lördag morgon och vred mig om i sängen. Den extrema träningsvärken som jag lidit av hela veckan verkade ÄNTLIGEN vara borta! (det skulle visa sig lite senare under dagen att jag hade fel hehe..) Vi åkte iväg till Skövde och upp på Billingen, som är ett berg. Vi hämtade nummerlapparna och började värma upp. Mina ben kändes... som vanligt ganska sega men jag knatade på i min egna fart. Det var ju ändå bara uppvärmning liksom!!
5 min kvar till start. En halv minut till start. Hanna lurar i mig att jag ska stå i elitledet i sista stund. Phu, dumt val. PANG! Starten går och det går snabbt. Lite för snabbt. Det känns bra. I 3,5 km ungefär hehe.. "Tur att jag bara har 7 km kvar" tänkte jag lite käckt ute på banan. Typ. Håll i axeln fick jag, och för dom som någon gång haft det så förstår ni vad jag menar! Det är AStöntigt men ASjobbigt. Så efter några långsamma kilometer där i mitten började hållet försvinna. Jag kunde springa på lite mer men så DÄÄÄÄM så kom benvärken. HUA va ont jag fick i baksidorna, ljumskarna och ja, hela benen. Träningsvärken var visst inte riktigt borta. Ovan och lite halvt otränad kallas det. Men i mål kom jag! Sprutade om en gubbe i mjukisoverall. Gött!
Det var allt för mig! För er som orkade läsa min uppsats: BRA GJORT!! För er som inte orkade så gör det inget. Jag lovar att lägga ut lite mer bilder nästa gång istället haha =) KRAM maja
Ungefär såhär tror jag att jag såg ut i slutet! Smickrande!
Kommentarer
Postat av: Syrran
Du skrev ju aldrig något om kvällen och dagen efter loppet då jag fick köra runt dig i skottkärra!
se här!
http://www.hannafalk.se/blogg/ulricehamn-och-loptavling/#sponsor
Trackback
