Grannfejden

Vi saknar Moa så mycket redan efter tre timmar att vi inte vet vad vi ska ta oss till, som tur är så finns alla underbara minnen kvar med henne och ja redan nu har jag varit nostalgisk och titta på bilder på oss.
Men något som fick mig(jos) att bli riktigt rörd det var när jag hittade två gamla dikter som min älskade Mos en gång i tiden skrev till mig. Så njut nu av de här väl skrivna dikterna av den store poeten MOS WIKBERG!


Dikt1: Skrevs till mig när jag bestämde mig för att gå på gymnasiet här i torsby.
Dikt2: Skrevs till mig när jag bestämde mig för att byta klubb till Filipstad. 
 

Skidorna är slut
Josefin vägrar att gå ut
Kossorna väntar
men josse ligger bara i soffan och flämtar
Josefin måste vila
för till hösten ska hon till killar i Torsby kila
i Forshaga lämnar hon lilla Moa ensam kvar
det är inte säker att Moa någonsin får ett svar
Josefin har förstås fullt upp
med sin stora, viktiga
killcup


nu har josse lämnat mig
hos mig har hon många spår lämnat efter sig.
nu har josse föralltid lämnat forshagas spår,
minnen är det enda jag kvar av josse får.
josse har nu till filipstad flytt,
där ska hon utan moa börja om på nytt.
på tävlingarna stakar du runt i din filipstad-dräkt,
när du ser moa du kollar och skrattar fräckt.
det är bara att hoppas att våra vägar
 vägar igen möts,
att vi inte hela tiden ifrån varandra stöts
men det är klart du kanske tycker jag är för liten,
medans jag tycker du är för gammal och sliten!
 (hehe)
någon gång borde du ha tid att säga hej,
jag vill inte att du helt bort glömmer mig!
goooooooodbaishhh
dont get brainwashed
please dont.