Annorlunda Tävling
Idag skulle jag för första gången åka på en tävling utan varken mor eller far.
Redan igår fick jag bege mig till Filipstad där jag skulle sova hos min morbror, moster och kusiner för att åka med dem till Hestra där tävlingen var.
vi var uppe tidigt imorse och begav oss söder ut (kändes konstigt för en skidtävling). Jag fick jobbet som kartläsare eftersom moster Åsa glömt glassögonen hemma men vem vet det kanske var bäst så. Det gick väldigt bra förutom att chauffören inte lyssnade på mig han trodde han kunde bäst själv men efter en och annan U-sväng så lyckades vi hitta rätt.
Jag kände mig ovanlligt lugn för att vara tävlingsdag, det kändes som om läget var under kontroll trots jag inte hade med mig mina föräldrar. Steff (dagens vallachef) och jag var ute i skogen och testade skidor i lugn och ro.
När vi valt ett par så begav vi oss mot start området, jag gick bort till bilen kollade på klockan och konstaterade att det var lungt.
Men jag tittar mot starten och tyckte det var lite konstigt att de jag skulle tävla mot redan stod där framme.
Då kommer steff flyggandes mot mig och säger att de sagt att det var en minut till start!
Jag slänger av mig kläderna men hittar inte nummerlappen, näst intill panikslagen hittar jag den i sista stund..
Springande mot starten som redan gått tänker jag "det här är vad man kallar flygande start". Steff slänger på mig skidorna och iväg åker jag och han skriker
-stressa iiiinte!!!
Lättare sagt än gjort men jag tror jag klara mig rätt så bra förutom att jag hann inte ta på mig mössan.. Som tur var så var det ju varmt ute men det var irriterande med hår i ögonen, det är inte att rekommendera. Maja ska nästa gång vi ses få klippa min lugg och hade du stått med sax vid varvning hade nog allt hår rykt!
Men all eloge till Stefan och Åsa, Steff stod för en bra vallning och Åsa visade att hon hade utan problem klarat av att länga vätska på vasaloppet för det klarade hon galant till mig.
Jag lyckades ändå komma ikapp de andra i min klass och lyckades vinna ändå det var väl inte så tufft motstånd men det var en annorlunda men rolig tävling.
Till Mos och Majs! Era rullatorer kan slänga sig i väggen för jag har kommit på den bästa idén. Jag ska skaffa mig en trimmad permobil, ni vet ju redan nu hur jobiigt det är att gå upp till Aspen och det lär ju inte precis bli lättare med åren så en permobil IT IS!
Redan igår fick jag bege mig till Filipstad där jag skulle sova hos min morbror, moster och kusiner för att åka med dem till Hestra där tävlingen var.
vi var uppe tidigt imorse och begav oss söder ut (kändes konstigt för en skidtävling). Jag fick jobbet som kartläsare eftersom moster Åsa glömt glassögonen hemma men vem vet det kanske var bäst så. Det gick väldigt bra förutom att chauffören inte lyssnade på mig han trodde han kunde bäst själv men efter en och annan U-sväng så lyckades vi hitta rätt.
Jag kände mig ovanlligt lugn för att vara tävlingsdag, det kändes som om läget var under kontroll trots jag inte hade med mig mina föräldrar. Steff (dagens vallachef) och jag var ute i skogen och testade skidor i lugn och ro.
När vi valt ett par så begav vi oss mot start området, jag gick bort till bilen kollade på klockan och konstaterade att det var lungt.
Men jag tittar mot starten och tyckte det var lite konstigt att de jag skulle tävla mot redan stod där framme.
Då kommer steff flyggandes mot mig och säger att de sagt att det var en minut till start!
Jag slänger av mig kläderna men hittar inte nummerlappen, näst intill panikslagen hittar jag den i sista stund..
Springande mot starten som redan gått tänker jag "det här är vad man kallar flygande start". Steff slänger på mig skidorna och iväg åker jag och han skriker
-stressa iiiinte!!!
Lättare sagt än gjort men jag tror jag klara mig rätt så bra förutom att jag hann inte ta på mig mössan.. Som tur var så var det ju varmt ute men det var irriterande med hår i ögonen, det är inte att rekommendera. Maja ska nästa gång vi ses få klippa min lugg och hade du stått med sax vid varvning hade nog allt hår rykt!
Men all eloge till Stefan och Åsa, Steff stod för en bra vallning och Åsa visade att hon hade utan problem klarat av att länga vätska på vasaloppet för det klarade hon galant till mig.
Jag lyckades ändå komma ikapp de andra i min klass och lyckades vinna ändå det var väl inte så tufft motstånd men det var en annorlunda men rolig tävling.
Till Mos och Majs! Era rullatorer kan slänga sig i väggen för jag har kommit på den bästa idén. Jag ska skaffa mig en trimmad permobil, ni vet ju redan nu hur jobiigt det är att gå upp till Aspen och det lär ju inte precis bli lättare med åren så en permobil IT IS!
Kommentarer
Trackback
